hanna larsson

Tänk att det funka det där med att blåsa ut alla ljus och sen önska något (dock har jag bara ett problem jag blåste aldrig ut några ljus). Men när jag kolla på min APCR imorse hade jag fått svar från en familj, från Hasting on Hudson, New York. De var två flickor på 4 och 6 år gamla. De verkar snälla och jag ska ha telefonintervjuv. Känner att dessa kan jag tänka mig att bo hos ett år. Föräldrarna är advokater och de har två hus.
Återkommer senare om det blir en telefonintervjuv eller ej!

Min kompis räkna ut precis att om 24 dagar så tar vi studenten och det är bara 10 skoldagar tills dess! Jag är så himla GLAD! Och sen efter det väntar en sommar full med jobb, och efter sommaren blir det Au Pair. Det är inte lång tid kvar. Så nu tycker jag att familjer höra av sig (eller i alla fall en så det blir min "tredje gången gillt") så att jag kan börja planera mitt år i staterna!

Min telefonintervjuv (hur stavar man till det egentligen) blev inte av, de ringde inte och nu idag när jag kolla på mitt APCR hade de "tagit" bort mig. Jaja, det var ju lite struligt eftersom jag inte var hemma och så, men lite tråkigt. Som tur är var jag inte så intresserad av den familjen i alla fall. Om jag hade varit det hade jag nog varit lite besviken.

Jag ska bort i helgen till Stockholm för jag ska på ledarutbildning där, vilket då gör att jag har lite svårt att veta när jag kan prata med de från New Jersey. Så jag tyckte att vi kunde prata på måndag, men man måste prata inom 72 timmar annars så "försvinner" chansen. Så irriterande! Men i alla fall så skicka jag iväg ett mejl om att vi kunde ta de ikväll vid 10 eller 11 så nu är det bara till att vänta! Jag kommer vara så nervös.

Jag förstår inte? Vad är det för fel på min ansökan som gör att ingen familj vill höra av sig? Jag blir ledsen av att ingen vill höra av sig ju! Jag vill bara få allt klart och åka iväg NU!

Jag tycker det är så roligt att det är faktiskt folk som går in och läser min blogg varje dag, och eftersom typ ingen i min bekantskap eller familj vet om den vet jag att det är andra, det brukar varierar (svårt ord att skriva och uttala) mellan 5-10 st per dag och då har jag ju faktiskt inte kommit iväg! Det är väldigt roligt tycker jag, fast visst 10 st är kanske inte så många men för mig är det MÅNGA!

Såg att jag inte skrivit något idag, och så kan vi ju inte ha det eller hur?

Allt jag gör nu för tiden är att hoppas, hoppas och HOPPAS! På ett sätt är det skönt att jag inte har mycket i skolan för då har jag tid till massa annat, men på ett annat hade det varit skönt att ha något att göra hela tiden för då tänker man inte lika mycket på Au Pair, som kan ta upp hela hjärnan ibland haha.

Idag har mitt humör svängt från botten till toppen. Som tur är var det imorse och dag som mitt humör var sämst! Eftersom jag inte bor hemma så får jag inackoderingsbidrag från min kommun hemma. Och det funkar ju bra, till min bank byter clearingnummer vilket då gör att jag INTE får mitt bidrag på mitt konto... Så nu har jag en räkning på 1800 kr som ska betalas imorgon men mina pengar finns på en papperslapp på en AVI någonstans! Oj, vad roligt.

Fixade ny design alldeldes själv idag, okej gick in på bloggdesign.nu och så fanns där färdiga men ändå! Fast jag tror att jag vill byta till en annan, så jag ska flörta med Pauline ändå.

Övning ger färdighet heter det ju, nu kan jag var alla delstater ligger i USA, vilket jag inte gjorde innan kan jag ju också tillägga. Jag har tänkt att jag ska vara så förbered som möjligt när jag kommer till USA så jag ska börja kolla runt lite på deras helgdagar, högtider m.m. De har ju inte samma som vi.

Inget nytt på APCR på hela helgen. Men jag har slutat hoppas varje morgon jag vaknar för jag har kommit på helt själv att det får komma när det kommer :)

Tänkte mest slänga in ett blogg inlägg eftersom jag inte kommer kunna skriva på hela helgen. Men i alla fall, ingen familj har hört av sig i natt heller men jag är inte så förvånad. Jag hoppas att nästa gång jag kollar på min mejl (typ på söndag) har jag fått svar från någon!

Under väldigt lång tid har jag velat åka till USA, men jag har bara vetat att jag ville åka dit inte vart eller något. Jag visste ju knappt vad delstaterna heter eller vad det finns för städer. Självklart vet jag vad många stora städer heter men jag har ingen aning om var det ligger på kartan. Men av en slump kom jag in på Seterra hemsidan idag och hitta det programmet som vi hade på vår gamla dator hemma. Så nu i eftermiddag har jag suttit och nördat delstater. Så det är bara att fråga, jag vet exakt var delstaterna ligger! Haha

Det var inte bra att jag fick svar så fort som bara efter några timmar, jag som trodde att jag skulle fått ett nytt mejl i morse. Hahaha inte bra att inte ha mycket i skolan för då är det enda jag tänker på är detta! Men jag hoppas att jag får något i helgen eller precis efter helgen. För om det var jag som skulle hitta en Au Pair hade jag tagit helgen till det för då har man ju mer tid. Men sen är ju problemet att jag nog inte kommer kunna sitta vid en dator på hela helgen. Men då har jag mobilen i alla fall så jag ser ju om de skickar ett mejl åtminstone.

Oj, oj, oj nu blev det två inlägg på kort tid! Men jag har precis skickat iväg ett mejl där det stod att jag inte kände att de var den rätta familjen för mig (självklart skicka jag det så snällt som möjligt) men jag tycker det var jobbigt! Det är ju som att säga fy fan vad du är dålig jag vill inte bo hos dig för du är dum i huvudet? Jag vet att det inte är så, men det är fortfarande lite jobbigt faktiskt. Men nu är det gjort, och förhoppningsvis får jag någon ny imorgon som jag tycker bättre om.

Jag vakna 6 imorse för jag hade så ont i ryggen!! Jobbigt kan jag berätta, men när jag väl vaknat kunde jag inte tänka på det utan då tänkte jag mest på om någon familj kontaktat mig. Och eftersom jag inte börjar förrän halv 9 och jag såg ingen framtid i att somna om så satte jag igång datorn och såg att jag fått mejl från en familj i Charlottesville, Virgina. De verkar väldigt snälla och goa, speciellt barnen. Men de bor typ mitt ute i skogen och jag har bott mitt ute i skogen i 16 år och jag vet inte riktigt om jag känner för att göra det igen. Och det är tydligen ganska så ute vana och visst jag gillar att vara ute men inte ute, ute. Som i skogen och campa och sådant. Så jag vet inte om jag vill prata med dem eller inte.